Om att anpassa skolan för alla elever

Lika för alla är inte bra för alla

Det har gått en trend under ganska lång tid att alla elever ska inkluderas i klassrummen. Tanken är jättegod men vi yrkesverksamma lärare har också varit ganska kritiska till detta. Liberalerna Norbergs ställningstagande är att lika för alla, inte är bra för alla, och det beror på att vi alla är olika och har olika förutsättningar för att klara saker.

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Det finns flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som kräver liknande struktur för att eleverna ska få en bra skolgång. Gemensamt för många av dem är att lektionen måste ha en tydlig struktur (start – mitten – stopp), ordning och reda osv. Många elever gynnas av små undervisningsgrupper. Det finns också situationer där olika funktionsnedsättningar kräver helt olika saker.

Behov av rörelse…

En person med t.ex. ADHD som är motoriskt orolig kan behöva röra på sig under ett lektionspass. Ibland räcker det inte med att ha en boll i fickan som man kan pilla på för att hålla fokus. Personligen har jag haft elever som max har kunnat koncentrera sig i 20 minuter och sedan behövt någon form av paus. Har man då ett långt lektionspass kan vem som helst räkna ut att det kan bli problem. Lösningen på detta är å andra sidan inte att ha korta pass med rast emellan – det är inte bra för alla heller. Det finns elever med samma diagnos som har s.k. lång startsträcka – då skulle en paus efter 20 minuter vara ödesdiger av den anledningen.

…kontra behov av stillhet

I samma klassrum finns i regel åtminstone en elev som har någon form av autismspektrum nedsättning. Hen i sin tur blir ofta mycket störd av att folk vandrar omkring, ljud hörs, folk pratar och så vidare. I det här fallet tar diagnoserna och deras anpassningar ut varandra och vi får ett pedagogiskt problem där läraren måste göra någon form av avvägning, framförallt om alla elever behöver vara kvar i samma klassrum. Ibland har jag känt att jag har behövt ”offra” en grupp elever för att den andra gruppen ska få det bra och vice versa. Inte bra alls för respektive elev.

Behov av hjälp…

Det är inte bara elever med NPF som kan få problem med inkludering. En annan sak kan vara att elever med stora svårigheter i ett ämne helst ska gå i stor klass. Där kan problemet bli tufaldigt. Å ena sidan behöver eleven som har svårt i ämnet, i regel mycket hjälp. Den hjälpen blir begränsad i en klass även om klassen inte har fler än 25 elever, och många klasser är större än så. Tiden räcker inte till.

…kontra behov av utmaning

Å andra sidan kan elever som inte har svårt för ett ämne kanske inte få den utmaningen som de behöver. Lärare, i alla fall jag själv, har en tendens till att lägga mer tid på att alla ska klara E, än att sikta på att några ska klara A. De högre betygsstegen får ibland stryka på foten. Detta är också en möjlig förklaring till Norbergs ibland sviktande skolresultat. Har alla elever som har förmågan att få A också fått möjligheten att visa det? Det påverkar nämligen också snittet på en skola.

Liberalerna motionerar

I Liberalernas motion om skolan (2018/19:2959) av Roger Haddad m.fl. så framgår det att vi liberaler anser att det är viktigt att varje elev får möjlighet att prestera så bra som möjligt. Det kan innebära att man får sitta i en mindre grupp. Det kan innebära att du behöver få stöd av en speciallärare. Det kan innebära att skolor åter ska få rätt att nivågruppera vissa ämnen. Det kan innebära att det måste finnas lokaler så att även NPF elever får en chans att lyckas oavsett vad de har för förutsättningar.

På detta vis kommer fler elever att kunna lyckas i skolan. Det är också en av Liberalernas viktigaste fråga, både lokalt och nationellt. //Liane