Om att få älska den du vill

Prideflaggan, härligt!

Prideflaggan vajar utanför Norbergs kommunhus och jag blir stolt när jag ser den. Jag tänker på hur Sverige har utvecklats under den tid som jag funnits vad gäller de här sakerna. Min mamma var adopterad (efterkrigsbarn) vilket betydde att vi i min familj växte upp med två mormor. Det var naturligt för oss men min syster blev anklagad för livlig fantasi i skolan. ”Du ljuger”. ”Ingen kan ha två mormor”.

Att växa upp på 80-talet

När jag var tonåring på 80-talet var det lite tabu att tala om homosexuella. Vi visste alla att det fanns homosexuella och ämnet berördes flyktigt på sexualkunskapen. Det händer rätt många i tonåren att man funderar på åt vilket håll man är lagd. Samhället på den tiden var inte så tillåtande, även om det var mycket bättre än när min mamma växte upp. Aids skakade om världen rejält och förknippades i hög grad med homosexuella. Jag kände ingen som var öppet hbtq. Det gick rykten om vissa personer och det viskades bakom ryggar.

Dagens barn och ungdomar

Dagens ungdomar har inte alls samma världsbild. De är uppväxta med han, hon och hen. En del är regnbågsbarn själva. Många har en lärare eller vuxen i sin närhet som kan leva öppet som hbtq-person. Vad vi har gått framåt!

Barn funderar sällan på om någon har två mammor eller två pappor istället för en av varje (som SD genom sin politik, till viss del hävdar). I dagens samhälle finns det rätt många anledningar till att man kan växa upp med två personer som man har relation till som ”mamma” eller ”pappa”. Barn ifrågasätter sällan något som är konkret. Jaha, nu hämtade din ena mamma på dagis och igår hämtade din andra mamma. Inget konstigt med det. Det är i så fall vi vuxna som har problem med detta, och det säger mer om oss i så fall. Hur kan man förakta kärlek? Att få bli förälskad i och älskad av en annan person är något som jag unnar alla.

Lite kvar att göra

Det finns dock fortfarande en del att jobba med. Det är inte helt lätt att bli förälder som hbtq, inte bara av naturliga skäl utan det är en hel del pappersexercis som ska gås igenom. Homopar som skaffar barn funderar ganska länge på om det är värt besväret. Kontentan av det är det föds barn med stor eftertanke och ovillkorlig kärlek till världen, och det tycker jag är bra.

Jag är stolt över att vi gått framåt i den här frågan. Du har rätt att älska precis vem du vill och jag också!//Liane